marcoh

Jag skrev i mitt förra inlägg om att "förgylla någons vardag". Jag hoppas att jag gör det. Och jag tror faktiskt att jag gör det. Inte bara mot nån enstaka person utan för flera personer. Och vet ni? Det får mig att må så bra!

På ett sätt känns det fel att det var just det här som gjorde det. För det var just efter jag sett Leona Lewis musikvideo av "Footprints in the sand" som jag bestämde mig för att bli fadder. Men jag är glad att jag blev det iaf.

Idag är jag fadder för 6 år gamla David Mboya från Mombasa, Kenya. Varje månad bistår jag med 250kr för honom genom SOS-Barnbyar. Jag bistår även med 200kr till Unicef. Dessa 200kr går inte till någon speciell person utan till olika grupper av människor som behöver dem mest just vid överföringstillfället, om jag förstått det hela rätt.

Under nästa vecka ska jag ta mig tid att skriva ett brev till David. Har fortfarande inte gjort det under den 1års period som jag varit fadder för honom. Har lite dåligt samvete för det.

För mig idag är det en självklarhet att vara fadder. Jag mår själv bra av att hjälpa andra. Önskar bara att man kunde hjälpa fler..

David Mboya - Mombasa, Kenya.

Ha det bra allihopa!