Jobb, jobb och återigen jobb.


Det är sjukt mycket jobb nu. Jag har varken tid, ork eller inspiration till att skriva nåt vettigt här. Jag återkommer när nåt som är värt att berätta har hänt.

Vad jag iaf kan säga är att jag ska till Halmstad i helgen. Och efter besök där nere brukar det vara uppsats-varning på mina inlägg. På nåt sätt lyckas vi alltid bjuda på oss själva!

Jaja, nu blir det att sova. Imorgon ska jag upp extra tidigt för att hinna med allt på jobbet.

Sköt om er!

Keith Urban - Tonight i wanna cry

/M.

En riktig jävla skitdag


Jag gillar numera inte onsdagar. Onsdagar suger sjukt mycket. Speciellt den här onsdagen. Skitonsdag.

Börjar dagen med att spilla en redig skvätt olja på mina rätt nya moccaskor. Så jävla nöjd så jag vet inte var jag ska ta vägen. Får förklarat av skomakaren att det antagligen inte går bort. 1000kr åt skogen. Tack å hej!

Därefter rullar dagen på lika bra som ett urspårat tåg nånstans i centrala Peking. Lunchen blev sen så jag var ju säkert jätte kul att äta med. Och den smällen får självklart mina föräldrar ta - helt utan anledning. Förlåt. Jag brukar inte spilla, så därför var det väl dags att göra det två gånger på en dag. Den här gången var det lingonsylt på min ljusa kofta. Och ja just ja, vid lunchen så råkade jag även skjuta iväg en tandpetare typ 10 cm från en tant. Skönt att hon skrattade för annars hade jag hoppat ut från fönstret på en gång.

Skulle egentligen ha en fullspäckad dag på jobbet men har istället nästan inget alls att göra. Det stör jag mig också på just nu.

Sen är det även en del andra saker som tynger mig. Men det får jag försöka hantera själv.

MEN! Det är då jag tänker att jag slutar jobbet om 1 timme och 10 min, jag tänker på att jag har ett bra jobb ändå, jag tänker på vad gjorde med Caisa och en osthyvel för ett tag sen, jag tänker på Emelies förkärlek till is, jag tänker på Janinas sug efter tomma ölflaskor, jag tänker på att det ska bli kul att träffa Johanna igen eftersom hon inte var med till Ludvika, jag tänker på när jag kollar på Idol med Evelina, jag tänker på att jag ska snart äntligen ska få umgås med Amalia, jag tänker på att jag har spikat en helg i Göteborg i november med gamla gänget, jag tänker på en helg jag har spikat i Uppsala med resten av gamla gänget, jag tänker på grabbarna, jag tänker på Halmstad, jag tänker på att jag har fått ledigt för Thailand i januari och mycket mycket mer!

För det är ju det här som trots allt gör min dag. Att tänka på allt det som är bra och kul! Det som jag i mitt första inlägg beskrev som: "De bitarna som gör livet värt att leva". Det gäller små som stora bitar. Nu känner jag mig genast på bättre humör!

...tills dess att jag ska hämta kaffe om 3 minuter och ser de jävla oljestänken på skon. Nej kom igen nu!

Men jag hittade precis ett par lite högre svarta Tiger-kängor med snörning. Halva priset, min storlek. Ja va fan, behöver nåt när vi ska besöka det otroligt omtalade Underbar ;)

/M.


Att skriva en låt


Anders Bagge är rätt bra på att beskriva hur man ska skriva en låt:
  • Börja med en melodi eller ackordföljd.
  • Ha en topic eller idé om vad låten ska handla om. Så man vet var man ska ta vägen när man skriver den.
  • Bestäm tempo.
  • Lägg på basgång, beat, strings och sång.
  • Skriv text.
  • Klart!

Låter definitivt lättare än vad det är, tro mig. Men jag tror jag börjar ta vägen nånstans iaf. Har kommit till punkt 4 iaf. Iofs brukar jag komma dit och sen tar det stopp. Haha. Men nej, nu ska jag faktiskt få till det!

Lite mer uppåt och hopp i dagens blogg. Bäst att fortsätta på den vägen, för det kommer man helt klart längre på. Satt faktiskt och tänkte på det idag. Att fan vad bra man har det egentligen. Man borde uppskatta tillvaron mer än vad man gör. Det ska jag jobba på!

Ha de fint allihopa och sköt om er!

/M.

Den 18 oktober 2003

En liten pianoslinga som jag kom på idag. Tyckte den passade ganska bra till inlägget.

Den 18 oktober 2003 var idag för precis 6 år sen. Man kan verkligen säga att tiden har gått fort.

Det är ändå med en hel del glädje jag ser tillbaka på den dagen. Jag var 15 år och hade bjudit hem en tjej på date. Haha, så nervös som jag var inför den kvällen, så nervös har jag knappt varit sen dess. Vi hade redan träffats ett par gånger innan det, men nu kändes det som att vi verkligen hade nåt på gång.

Vi satt på mitt rum i min soffa och kolla på film, Scary Movie var det om jag inte minns helt fel. Vi sa inte så mycket utan var båda ganska blyga. Vi småskrattade dock lite till filmen. Men rätt som det var kände jag att jag behövde styra upp det hela lite. Haha så jag får för mig att bara lägga armen om henne. Sagt och gjort. Hon skrattade lite åt mig (med allt rätt!) haha. Efter det började vi pussas och resten av filmen såg vi nog inte ens på. Jag var så sjukt dålig på att veta hur jag skulle bete mig och hur jag skulle flörta med henne. Men jag lyckades iaf, om än på ett mycket dåligt sätt :) Från den dagen var jag och Amanda iaf tillsammans.

Amanda var en söt blond tjej med ett härligt skratt och ett stort hjärta. Tiden gick och vi hade väldigt kul ihop. Vi gjorde massor av saker och kom bra överens. För att vara i ett förhållande i den åldern så måste jag säga att vi ändå hade ett ganska moget förhållande.

Men som i de allra flesta förhållanden så tog även vårat slut. Förhållandet i sig kanske aldrig tog slut, men vi skulle aldrig träffas igen.

För 8 månder senare den 15 juni 2004, 10 dagar efter att Amanda fyllde 16, så dog hon. Jag minns allt så väl från den kvällen. Amanda hade varit och kollat på hennes lags fotbollsmatch och kom hem för att äta mat med familjen. Väl inne i köket så skönk Amanda bara ihop på golvet. Hennes hjärta hade stannat.

Ambulanserna var där på två minuter. De försökte med allt, men det gick inte att få liv i henne. Vi förstod aldrig varför - tills 6 månader efter att hon gått bort. Man hade då hittat ett virus i hjärtat. Ett virus som stoppar impulserna från hjärtat till hjärnan. Så hur mycket de än försökte få liv i henne så skulle de aldrig lyckas för det gick inga signaler.

Jag var själv aldrig med hemma hos Amanda. Jag fick ett telefonsamtal på natten där jag fick förklarat vad som hade hänt och att Amandas familj ville att jag skulle komma till akuten. Att se henne ligga där på en bår, blek och kall, är det värsta jag varit med om.

Även om vissa minnen bleknar med tiden så kommer jag aldrig glömma henne.

Nu kom jag precis hem från kyrkogården där jag tände ett ljus för Amanda.


/M.

Min musik

Eftersom förra helgen var så pass hård och arbetsveckan har varit fullspäckad så ska jag bara ta det lugnt den här helgen. Ikväll blir det lite småmysigt med idol och sällskap för att sedan spendera resten av helgen med grabbarna. Jag ska tydligen också jobba några timmar också, men det låtsats jag inte veta om just nu.

Men jag ska också ta mig tid med musiken när jag väl inte är med grabbarna. Håller på att fixa och dona lite i Garageband efter jag fått hem min Mac-Keyboard för två veckor sen. Så jag ska ta mig i kragen och försöka skriva lite material. Av alla de jag vet inte hur många åren jag spelat så har jag aldrig lyckats skrivit klart en enda låt. Men har säker 10 st halvfärdiga och ännu mer påbörjat material. Antingen fastnar jag nånstans eller så blir jag inte nöjd efter att ha skrivit en bit, och ger upp. Men med lite hjälp av Garageband som sagt så hoppas jag att jag får ihop nåt.


Här ska det jobbas i helgen!

Ha en bra helg allihopa! Sköt om er!

/M.

Jobbig start på veckan

Den här veckan har inte börjat speciellt bra.

Igår, av alla måndagar efter en sån superhelg var jag tvungen att jobba 15 timmar. Började 06.15 och hade lunch mellan halv 12 och halv 1. Därefter var det bara att plöja i ett tills kl 21.15. Hade inte ens tid att äta. Så sjukt tom i huvudet har jag nog aldrig varit. Det höll i sig även idag så jag jobbade bara 7 timmar idag. I helgen var det tänkt att jag skulle till Uppsala och hälsa på Johan och gänget. Men som det ser ut nu måste vi jobba extra i helgen. Fan så värdelöst!

Vet inte om jag är kass i halsen efter helgen eller om jag har sjungit fel men halsen är helt konstig. Det stör mig något så fruktansvärt att jag inte kan sjunga när jag vill det - dvs, varje dag. Speciellt nu när jag har lärt mig spela piano. Vilket för övrigt är det roligaste som finns. Antar väl att jag får vila rösten ett par dagar.

Det närmar sig 18 oktober. Ett bra datum, men ändå så jobbigt. Jag ska försöka skriva ett bra inlägg när den dagen kommer. Sjukt vad tiden har gått iaf.

Har en konstig magkänsla. Tror det är hösten som bidrar till det. Det känns som att det är nåt som saknas. Eller jag menar, jag vet att det är nåt som saknas. Känner mig inte riktigt på topp just nu.

Hoppas starten på den här veckan har sett bättre ut för er andra! Sköt om er!

/M.

En helt otrolig helg

Efter lite dåligt uppdaterande är jag tillbaka och ska berätta om min helg. Jag tänker dela upp den i en positiv och en negativ del.

En sån underbar helg var det länge sen jag var med om sist. Det finns så många faktorer som har bidragit till det. Emelie, Caisa och Janina kom upp från Halmstad i fredags och festen hade börjat!

Fredagen var inte på något sätt lugn egentligen, men jämför man med lördagen så var det superlugnt. Vi satt hemma hos Granka som aldrig sviker när det gäller förfester. Sedan ner på Underbar för att visa tjejerna vad vi har att bjuda på när det gäller uteställen. Var riktigt trevligt faktiskt! Sen blev det lite dålig stämning när vi kom hem. Fick för mig att gå en sväng så jag gick ner till Amanda på kyrkogården och samlade tankarna ett tag. Kände mig som Indiana Jones när jag tog en liten genväg (den sämsta någonsin) genom höga buskar och gräs.

Lördagen, och oj vilken lördag det blev! Det var väldigt länge sen jag hade så kul. Lördagen var på snudd till perfektion, tills... nej det sparar vi till den negativa delen.

Ännu en gång en galen förfest hemma hos Granka. Men den här förfesten slog fasiken allt! Det var helt stört vad vi (läs jag) flippade, haha. Ska lägga ut lite bilder sen så ska ni få se. Den innehöll en massa skratt och galenskap. Osthyvlar och is hit och dit. Nattharar i överflöd och så utbytte vid en massa ny information om varandra, till varandra ;) Iaf, efter den sjukaste förfesten någonsin drog vi med tjejerna på Solo. De gillade stället, vilket kanske betyder att det finns nån anledning till att komma tillbaka till Ludvika. Tyvärr så missade jag halva tiden där inne...

Sköt dig själv och skit i andra är ett uttryck som jag känner kommer väl till pass just nu. Vad fan är det för fel på folk som alltid måste bry sig så mycket om vad andra gör? Vad jag gör eller inte gör har ni inte med att göra. Speciellt inte när det gäller intima saker. Det värsta är dock att det var rent påhitt. Det är så sjukt dålig stil. Den personen som känner sig träffad får gärna förklara sig för mig.

Lördagen var på snudd till perfektion. Men alltid ska det bli nånting som gör att det skiter sig. Men vänta, var det inte två stycken som fyller snart? Oj vilket läge att förbättra saker och ting!

Ha det bra allihopa!

/M.

Fåordig

Egentligen kan man inte annat än att sakna. Det tar 12 minuter - 12 värda minuter om du frågar mig.

Idag är en bra dag

Framtidsplaner
Tog ett snack med mamma och pappa över lunchen på stan angående mina framtida studieplaner. De gillade att jag ska söka åt marknadsföringshållet. Speciellt pappa, han tror att det passar mig som handen i handsken. Hoppas han har rätt! Det glädjer mig att jag börjar få lite ordning på allt. Fördelen med att söka marknadsföring är att jag dels inte behöver flytta från Sverige och plugga lika länge, men ändå få jobba med människor. Det är ju det jag vill! Nu kommer jag ju självklart inte göra det på samma sätt som läkare gör, men det är nog iaf socialt. Men jag ska inte ta några förhastade beslut. Först måste jag sätta mig in i vad man verkligen läser och om jag tycker det verkar kul. Men det tror jag nog.

Helg
Har en helg att se fram emot. Halmstads pärlor (haha) kommer på besök! Jag och Granka smider planer. Jag tror nog att det kan bli riktigt bra. Det ska vi se till iaf!

Shopping
Sitter på jobbet, som dock inte hindrar mig från att köpa en skjorta från nelly.com. Shopping blir man glad av! Älskar förövrigt märket NN.07 numera.

Musik
Jag fick hem en keyboard som man kopplar in i Macen, igår. Och jag som inte ens kan spela piano. Vet knappt vilka ackord jag spelar. Det ska jag dock lära mig. Men jag har redan kommit på en låt! En text ska jag skriva och så blir det förhoppningsvis nåt bra utav det. Ska sätta mig ned med det ikväll tänkte jag.

Ett positivt inlägg idag. Hoppas det smittar av sig! Ha de bra allihopa!

/M.


Sverigeturné

Vi fortsätter på temat "att förgylla vardagen". Jag har kommit på att Halmstad är ett ypperligt ställe att göra det på. Trivs här!

Även om de vännerna som är kvar i Ludvika är mycket bra vänner så är det ändå lite tomt då många har flyttat. Något som jag har märkt att jag också redan borde ha gjort. Ludvika är inte speciellt, spännande eller på något sätt motiverande. Men Ludvika är ju hemma. Eller hur? Men jag måste erkänna att jag dragit mig för att flytta. Jag har liksom inte vetat vad jag vill göra och när jag vill göra det.

15 oktober är sista anmälningsdag för studier. Jag ska söka och tror nog att jag rör på mig till våren. Det behöver jag! Men vad ska jag söka? Jag har ju varit inne på att plugga till läkare ett tag nu. Nåt som jag verkligen tror jag skulle gilla. Men eftersom jag inte har 20.0 i betyg eller 2.0 på HP så skiter det sig i Sverige.

Jag sökte till Holland nu till hösten men kom inte in pga de har konstigt system. Det missgynnar iaf mig. Så då var frågan om jag kanske skulle söka sjuksköterska till våren för att se om jag trivs i vårdmiljön eller inte. För att sen söka in till läkare till hösten igen. Holland och Danmark, som jag inte sökt tidigare, är alternativ. Polen sägs vara bra, men jag vet inte om jag vill flytta dit. Jag vet överhuvudtaget inte om jag vill flytta utomlands. Trivs ju så sjukligt bra i Sverige! Sverige är verkligen hemma för mig även om Holland också känns som hemma när jag väl är där. Va fan.. Caisa, ska vi inte bara säga till varandra vad vi ska göra?

Men jag har en till plan. Efter att ha diskuterat studier över en fika på mitt kära Café Engel med Granka och Rogga så kom jag fram till att jag ska söka marknadsföring. Jag skulle tycka det var hur sjukt kul som helst att jobba inom klädesbranschen. Tänk att få marknadsföra ett klädmärke? Ja tack! Ja marknadsföring ska jag söka. Göteborg ligger nog som nummer 1 utav de städerna jag helst flyttar till.

MEN! Tills dess att jag har sökt studier och fått besked ska jag åka runt till mina kompisar i landet för att slippa Ludvika-ångesten på helgerna och istället vara med om massa galna och roliga saker.

Är som sagt i Halmstad nu. En underbar stad med underbara människor. Jag har märkt att det är skillnad på folk och folk. I en sån liten stad som Ludvika så är alla så inåtvända. Här är det raka motsatsen! Bor här hos Emelie som knappt känner oss men tar emot oss med i princip öppna armar. Anmärkningsvärt. Har verkligen haft otroligt kul med tjejerna här och nästa helg kör vi en repris fast på hemmaplan. Ser jag fram emot!

Ska döda lite tid nu medan alla ligger avdäckade. Sköt om er!

/M.

David Mboya

David Mboya och andra behövande
Jag skrev i mitt förra inlägg om att "förgylla någons vardag". Jag hoppas att jag gör det. Och jag tror faktiskt att jag gör det. Inte bara mot nån enstaka person utan för flera personer. Och vet ni? Det får mig att må så bra!

På ett sätt känns det fel att det var just det här som gjorde det. För det var just efter jag sett Leona Lewis musikvideo av "Footprints in the sand" som jag bestämde mig för att bli fadder. Men jag är glad att jag blev det iaf.

Idag är jag fadder för 6 år gamla David Mboya från Mombasa, Kenya. Varje månad bistår jag med 250kr för honom genom SOS-Barnbyar. Jag bistår även med 200kr till Unicef. Dessa 200kr går inte till någon speciell person utan till olika grupper av människor som behöver dem mest just vid överföringstillfället, om jag förstått det hela rätt.

Under nästa vecka ska jag ta mig tid att skriva ett brev till David. Har fortfarande inte gjort det under den 1års period som jag varit fadder för honom. Har lite dåligt samvete för det.

För mig idag är det en självklarhet att vara fadder. Jag mår själv bra av att hjälpa andra. Önskar bara att man kunde hjälpa fler..

David Mboya
David Mboya - Mombasa, Kenya.

Ha det bra allihopa!

/M.

RSS 2.0